CV for Anders LOCK
Mitt liv efter Studentexamen vid Bromma Läroverk Maj 1955
Mycket kortfattad resumé av Anders Lock
Under sommaren efter ”Studenten” hade jag ett sommarjobb på en av Ericssons fabriker. I augusti åkte jag och en vän med en Lambretta scooter till London och Paris. Det var en intressant upplevelse.
Hösten 1955 försökte jag läsa Matematik på Stockholms Högskola men det gick inte så bra. Under vintermånaderna bar jag ut tidningar varje morgon. Våren 1956 började 15 månaders militärtjänst.
Samma sommar träffade jag min tidigare klasskamrat Ulla Hennix i Kungsträdgården. Hon slutade skolan efter andra ring och flyttade till Köpenhamn där hon gick på konsthögskolan. Hon hårdläste gymnasieämnen och fick så småningom studentkompetens. Hon beslöt att inte fortsätta i Köpenhamn.
Efter militärtjänsten gick jag tillbaka till Högskolan och lyckades bättre. Jag fick ett deltidsjobb på Vattenfall där jag fick första kontakt med datorer. Jag skrev dataprogram för beräkningar för atomkraftverk. Ulla och jag flyttade ihop och vi gifte oss så småningom. Vi skaffade inga barn.
Jag fortsatte på Högskolan och fick så småningom en Fil. Kand. examen med Matematik, Matematisk Statistik och Numerisk Analys. Det sista ämnet tenterade jag vid Lunds Universitet.
Ulla och jag tillbringade somrarna på Bornholm, som har en fantastisk miljö för målare. Hon hade också en framgångsrik utställning på ett konstgalleri i Stockholm.
Vi skiljdes utan problem 1964 och Ulla flyttade till Amerika där hon så småningom gifte sig och fick två söner.
Samtidigt började jag arbeta för General Electric i Sverige.
Mitt jobb var att hjälpa försäljarna med kunskap om GE’s största datorer. Jag blev ett slags ”Europeisk Guru” och reste omkring i Europa med en låda diabilder och talade med kunder om vad de kunde göra med de stora datorerna. Jag åkte också flera gånger till Phoenix, Arizona där GE hade sitt stordatorcentrum.
Efter skilsmässan från Ulla hade jag ett tag en österrikisk flickvän som jag träffade i Stockholm. Vi tillbringade Jul och Nyår 1964/65 i Wien. Det var fantastiskt – vi såg Trollflöjten och Glada Änkan, Juldagsmässan med Wiener Sängerknaben och slutligen Nyårskonserten! Det tog snart slut på grund av språkproblem och det stora avståndet mellan Stockholm och Wien.
Jag bodde sedan ihop med en svenska i två år men det var inte så bra.
I början av 1969 tillbringade jag sex veckor i Phoenix för att ge synpunkter på ett nytt dataprogram för GE’s stordatorer. Resultatet blev att jag erbjöds anställning i Phoenix.
Jag träffade också Barbara på en ”Single’s Dance” – det var som en blixt från klar himmel – jag känner fortfarande av den.
Det tog ett år att få ”Immigrant Visa”. Jag flyttade till Phoenix i början av 1970 och bodde där i fem år. Jag började som programmerare men efter ett par år blev jag chef för en grupp programmerare.
Barbara och jag gifte oss i Las Vegas efter att vi fått våra tidigare äktenskap annullerade av Katolska Kyrkan – Barbara är katolik. Vi köpte ett litet hus i Paradise Valley med utsikt över öknen och i riktning mot soluppgången.
I december 1974 erbjöds jag att flytta tillbaka till Sverige för att ta hand om avdelningen för kundstöd. Jag flyttade i början av 1975. Barbara fick också jobb på samma gång.
I juni 1978 ombads jag att åka till Belgien på ett kort besök. Det blev litet längre – jag bodde på hotell i Bryssel i fjorton månader! Under en del av tiden fick också Barbara ett tillfälligt jobb i Bryssel så jag var inte helt ensam på hotellet. Mycket resande i Europa ingick i arbetet för oss båda så hotellrummet stod tomt ganska ofta.
I slutet av 1979 flyttade jag till Paris där Europakontoret fanns. Samtidigt fick Barbara ett permanent jobb i Bryssel. Jag fann en mycket liten bostad under takåsarna mitt i Paris (Ile Saint Louis) och Barbara en väsentligt större i Bryssel.
Att bo i Paris var förverkligande av en dröm. Jag hade naturligtvis varit där på tjänsteresa många gånger, men att bo där var helt olika. Barbara kom till Paris varannan veckohelg och jag åkte till Bryssel varannan. Vi möttes också ibland på ett hotell någonstans i Europa eftersom Barbara också reste mycket och vi båda hade en viss frihet att planera våra resor själva.
Detta räckte i tre år. Då kom persondatorerna. Barbara upptäckte att en tidigare chef från Phoenix hade startat en firma i Silicon Valley med kontor i Europa. Barbara ringde upp honom och han erbjöd oss båda anställning som vi accepterade.
Det var ett stort steg – Barbara hade tjugotre år i samma firma och jag hade arton. Lyckan i den nya firman var dock kort – den gick omkull efter ett år. Men vi hade lärt oss vad man kan göra med persondatorer.
Vi tillbringade ett par år att utveckla datorprogram för datorstödd undervisning. Som experter engagerade vi erfarna lärare. Men det var alltför tidigt – alla vi talade med trodde att man måste kunna programmering för att kunna använda en dator. Vi registrerade också en firma – VIKING Technology – i USA med filialkontor i Bryssel.
För att få någon inkomst, gav vi upp arbetet med program för skolor, etc. och använde vår programvara att göra interaktiva program som använde pekskärmar. Det gick litet bättre ett tag – firman hjälpte både Marlborough och Lucky Strike att sälja cigaretter. Efter att jag slutat att röka bestämde vi att sluta med denna verksamhet.
Vi började istället arbeta som datakonsulter till små företag och det gick ganska bra. Firman hade ett tag tre anställda med kontoret i vår bostad i Bryssel.
Konsultverksamheten fortsatte till 2003 när vi tog pension.
Vi kände oss hemma i Belgien så vi beslöt att stanna där och fann efter flera års sökande en lägenhet i Strépy-Bracquegnies som vi föll för. Vi köpte första våningen och vindsvåningen i ett hus som har en resebyrå och en fackförening i gatunivån. Huset ligger utefter ”huvudgatan” och byggdes 1882 av en möbelfabrikant.
Vi flyttade in i april 2007 efter tjugosju år i Bryssel.
Strépy-Bracquegnies är en del av staden La Louvière i södra Belgien. Vi bor ett hundratal meter från ”Canal du Centre”. Kanalen med sina båthissar är en ”UNESCO World Heritage Site”. Kanalen och de hydrauliska båthissarna byggdes för ungefär hundra år sedan och allt underhålls fortfarande. På sommaren ser vi ofta turistbåtar passera i kanalen. Vi promenerar eller joggar utefter kanalens dragarbana nästan varje dag. Det är väldigt lugnt – det är som att vara i en lövträdsallé utan bilar. För kommersiell pråmtrafik har de gamla hissarna och kanalen ersatts av en betydligt större kanal och båthiss – den är hittills världens största.
Södra Belgien (Wallonie) är fransktalande. Några få kan några ord på engelska. Man måste alltså tala franska med infödingarna. Med min begränsade skolfranska, litet privatundervisning i Paris och många praktiska försök klarar jag mig ganska bra. Det är värre för Barbara som fick kontakt med ett andra språk först när vi flyttade till Stockholm.
Som man kan förvänta sig av ett 125 år gammalt hus, har vi tvingats göra en hel del reparationer i lägenheten - framförallt har vi gjort vindsvåningen användbar - våra datorer och vårt TV-corner finns nu på vinden. Vi har inte installerat uppvärmning så det blir litet kallt på vintern.
Jag tog kontakt med min exfru Ulla (Hennix) i slutet på 2003 och berättade att vi planerade en USA resa i maj-juni 2004. Hon föreslog att vi skulle besöka Forksville Indian Pow-Wow. Hon var evenemangets organisatör!
Vi besökte Forksville under vår resa och träffade Ulla. Hon bor ensam i ett hus i skogen, men har många vänner i ”Eastern Delaware Nations” vars sekreterare hon var. Barbara och Ulla blev goda vänner. Jag ringer Ulla då och då.
Trots att Barbara och jag planerar att stanna ett tag där vi nu bor, drömmer vi då och då om att flytta söderut – till södra Frankrike.
I väntan på nästa flytt studerar Barbara franska och jag fotograferar allt som rör sig och allt som inte rör sig.
Anders
Anders Lock
Rue Joseph Wauters, 25
7110 Strépy-Bracquegnies, Belgien
Phone: +32(64) 44 51 42
GSM: +32(475) 79 99 38
e-mail: anders.lock@TheLocks.eu
web: www.TheLocks.eu
2010-05-01 12:16:50 -0600